Idag fyller lilla jag 18 år. Och ja, jag känner mig faktiskt så fruktansvärt liten. Tanken på att det nu bara är ett år kvar till jag står där på trappan, tillsammans med min lilla klass, och skriker oss halsarna hesa. Den tanken skrämmer mig. Jag är vuxen. Jag vill typ stanna nu, slippa ta ansvar och kunna fly bortom alla problem till mamma och pappas trygga famn. Men samtidigt som hela den här grejen kan skrämma mig så ofantligt mycket så är jag ändå så upprymd. Jag är nyfiken på livet och vill helst redan nu titta framåt. Så idag tänkte jag gå och köpa en triss lott bara för att jag kan, hoppas på att jag vinner och inte minst äta världens godaste cheesecake överbliven från igår.