Vissa dagar blir det om än mer påtagligt än andra att dygnet faktiskt bara har 24 timmar, timmarna och minuterna liksom rusar fram och det känns som man inte hunnit någonting. Det är som att den där långa listan, med tusen saker som behöver göras, liksom inte riktigt vill minska. Just nu befinner jag mig i en sådan period. Det känns att skolan börjar komma igång på riktigt och kalendern fylls på med nya saker, nya deadlines. Den här veckan har vi dessutom långväga besök i form av min kusin från Australien och hennes pojkvän. Försöker helt enkelt pussla ihop allting och försöka hinna med så mycket det bara går. Jag hoppas ni förstår.